I förra delen om företagshemligheter beskrevs de tre rekvisit som skulle vara uppfyllda för att något skulle betraktas som en företagshemlighet tillsammans med några exempel från domstolar. Avslutningsvis beskrevs också några situationer som inte kan anses vara obehöriga angrepp på hemligheterna.

Denna del kommer att behandla obehöriga angrepp ytterligare och ge exempel på vilka beviskrav som brukar ställas. Dessutom ges en kort checklista på vad du bör ha koll på innan du går till domstol ur en icke-jurists synvinkel.

Vidare påminns vi om att lagar ofta är tveeggade, det finns nackdelar med skyddet av företagshemligheter.

Precis som i förra delen, jag är inte advokat, lita inte på mig utan verifiera det jag skriver.


Arbetsgivare och arbetstagare

Det enda som krävs av arbetsgivaren i 1 § är egentligen att inte sprida det som anses vara företagshemligheter okontrollerat. Det behövs inte något explicit avtal med anställda, FHL erbjuder redan ett implicit skydd. 7 § gör gällande att anställda förväntas vara lojala och inte ”uppsåtligen eller av oaktsamhet [utnyttja eller röja] en företagshemlighet hos arbetsgivaren som han har fått del av i sin anställning under sådana förhållanden att han insåg eller borde ha insett att han inte fick avslöja den”. Vidare fås visst skydd i samband med lojalitetsplikten för arbetstagare som Arbetsdomstolen har i sin praxis.

Företagshemligheter behöver alltså inte märkas och inget särskilt avtal krävs med anställda. Det finns tyvärr fortfarande försvårande omständigheter för företagaren:

  1. 7 § i FHL och lojalitetsplikten upphör samtidigt som anställningen.
  2. Lojalitetsplikten gäller inte nödvändigtvis för konsulter och motsvarande.

Det finns alltså anledning till att skydda sig ytterligare. Det här innebär avtal som utvidgar lojalitetsplikten. Detta borde anses vara en no-brainer i sammanhanget, klausuler om detta i anställnings- och konsultavtal är mer eller mindre standard.

Här ansluter vi till det som inledde första delen. Din försäljningschef har lämnat dig, startat eget eller gått till en konkurrent och du ser tecken på att hen har använt något som du betraktar som företagshemligheter. Du har fortfarande två problem: (1) visa att det rör sig om företagshemligheter och (2) visa att det rör sig om ett obehörigt angrepp. Hur har det gått för andra?

Domstolarnas syn

Först ett exempel på en situation där domstolen inte håller med om att det är en företagshemlighet, AD 2003 nr 21. Det ger en bild om hur resonemanget går. Här har en avhoppare startat ett konkurrerande vårdföretag och misstänks ha använt information om kunder som finns i en särskild pärm (Frösunda är den tidigare arbetsgivaren):

När det gäller innehållet i [pärmen] kan konstateras att det består av relevanta författningstexter och kollektivavtal, diverse checklistor, avtalsmallar och beskrivningar av administrativa rutiner. Innehållet har, enligt Arbetsdomstolens mening, huvudsakligen så allmän prägel att det inte kan sägas vara utmärkande för just Frösundas verksamhet och utgör därför inte någon sådan företagsspecifik information som avses i FHL. Av förhöret med [avhopparen] har framkommit att [pärmen] förvarades i en hylla på [tidigare] kollegan R.E:s arbetsrum och att den var tillgänglig för envar som vistades på kontoret samt att hon varken fått några instruktioner om att innehållet var hemligt eller hur den skulle handhas, t.ex. att den skulle hållas inlåst. Mot den bakgrunden är det inte heller visat att Frösunda hållit [pärmen] hemlig på sådant sätt att dess innehåll är att anse som en företagshemlighet i FHL:s mening.

Ett annat exempel, AD 2009 nr 63, understryker hur svårt det är att visa på utnyttjande trots att alla är överens om att det rör sig om företagshemligheter. Här har några som sagt upp sig (M.D. m.fl) från ett mjukvaruföretag (RIT) utvecklat en konkurrerande programvara i ett nystartat bolag (H3D):

Arbetsdomstolen instämmer i tingsrättens bedömning att information som RIT har haft i form av […] datorprogrammet RIT API med hårdvara har utgjort företagshemlighet. Den avgörande frågan i denna del av målet är då, som tingsrätten har angett, om M.D. m.fl. obehörigen har angripit RIT:s företagshemligheter. […] Arbetsdomstolen delar tingsrättens uppfattning att de likheter som finns mellan de båda datorprogrammen RIT API och H3D API kan förklaras på annat rimligt sätt än att M.D., J.M-B. och T.F. fört med sig eller annorledes haft tillgång till källkoden eller annan dokumentation till RIT API vid utvecklingen av H3D API.

Om du ska gå till domstol

Givetvis är det här något som tarvar juridisk hjälp men om du väljer att gå till domstol måste du kunna visa att informationen:

  • innebär konkurrensfördelar för dig eller
  • skulle kunna skada din verksamhet,
  • inte är allmän kunskap,
  • har skyddats på bolaget och
  • inte har spridits okontrollerat,
  • inte har använts i god tro samt
  • har utnyttjats av någon som lyder under lojalitetsplikt.

Svårast tycks vara att visa att informationen har utnyttjats, sista punkten. Jag skulle gissa att det är brist på sådana bevis som hindrar de flesta från att gå upp i domstol (eller gör att de faller när de väl är i den).

Det är rimligt att anta att domstolarna ser rätt allvarligt på lagar som FHL och ogillar att de missbrukas. FHL är trots allt en inskränkning i individens friheter. Ett lätt sätt att irritera domstolen är nog att hävda företagshemlighet för information som inte är särskilt känslig. Skapa inte inflation på företagshemligheter.

Myntets baksida

Det finns flera, goda argument mot skyddet som FHL innebär. Sofia Karlsson vid Uppsala universitet beskrev  baksidorna väl (inklusive en utredning från 2008 med förslag på utökning av skyddet) i en uppsats (pdf) från 2011:

FHL är en begränsning i yttrandefrihet, samtidigt som de utökade skyddsverktygen kan påverka en arbetstagares valfrihet och yrkesfrihet även efter avslutad anställning. De begränsningar som sätts upp har stor inverkan på den enskilda arbetstagaren, samtidigt som arbetsdomstolen, AD, visar att en arbetstagares lojalitetsplikt sätts framför de grundlagsskyddande friheterna.

Oavsett så syftar FHL till att täcka en lucka som tekniska åtgärder inte kan hantera. Om du har bedragits av en tidigare anställd kan FHL vara din enda väg framåt. Ta kontakt med en advokat.